2012-05-05 Lördag

I dag har jag bara varit och handlat mat till Lalla och fick på köptet en bil bur som jag tänkte ha i Linas bil.
Jag känner mig överkörd och vilsen i gen jag gråter och gråter i gen jag blir tokig.
Jag hatar denna jävla känslan jag har nu. Jag försöker att vara stark ,jag försöker att göra som alla säger att jag ska göra men jag orkar inte jag spyr som en kalv på nätterna och känner mig mer ooch mer som en stor skit som inet är värld något
.
Att det ska var så här jävla jobbigt efter en transplanattion det viste jag inte om. Och att  humör sväningarna är så  enorma.

Fast det är mycket skönare att sitta här i Viskafors och gråta än i Frankrike.

Jag hde önskat att jag slap alla dessa medeciner som gör mitt humör som en jävla bergodalbana i mig.

Mina farhåger komer i fatt mig som en jävla snabb tåg på 200 km i time .
Fast skönt är att jag är här i sverige där jag vet att jag kan lyfta luren och ringa till någon och prata eller ringa sjukan och bara tjata av mig lite.

Jag vill att det ska vända i gen så jag kan vara den glada anna i gen. Som fixade och donade utan att få ont i sår eller dyligt . Som kunde fixa allt på en gång jag sitter här med en halvfärdig inredning för mina små som jag gärna vill ha hem. Dels för att underlätta för både Emelie och philip som har varit så snälla att ta hand om mina små 4 benta medans jag varit på sjukan. Men dom har ju nu varit borta i över 1 år från mig så dom känner mig inte längre men jag vill så gärna ha dom i gen.

I morgon ska jag tta tagi i detta problem både ute och innhe så jag kan flyta runt dom här hemma.

Det kankse kan kännas lättare om jag har allt på plats få upp mina saker fixat gargaet så jag kan lämna in nycklarna till viskaforshem för jag komer alldrig att kuna äga en mc cyckel i gen Det är alldelese för dyrt för mig .

Jag vet inte hur jag ska förklara men det känns så himla tungt allt. Förr så kunde jag ta både negativt och positift bra men nu så gråter jag för det minsta och jag moste hålla en järn hand när jag är ute eller hos doktor mm för att inte brista ut i gråt.
Jag vill vara som jag var förut inte en ynkling som bara gråter. Detta moste bli ett slut på detta för jag vet inte hur länge jag orkar att åka upp och ner i denna his längre. Det tar så mycket på mina krafter.

Det känns som om jag inte kan leva utan jag är en fånge i min egen kropp som jag inte vill ha med att göra varken psykiskt eller fysiskt.

Men en sak är säkert det känns skönt att vara hema i sverige i gen. Och slippa språk barieren  och alla missförstånd. Men framför allt att inte behöva be om ursäkt för min existens längre bara det är ett stort lyft.

Men jag vill att det ska stoppa nu ochy att mitt humör ska komma i gång utan jag jag helt plötsligt kan sätta i gång gråta jag är så trött på att gråta.
Och jag gråter inte för att jag tycker s7ynd om mig själv utan det finns så många andra anledningar att gråta över.

Jag hoppas och jag vill tro att morgon dagen kan bära med sig lite mer glädje och roligt i min tillvaro  att jag snart kan slippa dessa ledsamheterna som kommer upp ur toma inetet. Och förstör och krossar mig för nada