2012-02-08 ONSDAG

Tänk att det i dag är 27 år sedan som det var - 28 grader ute och min älskade son ville prompt ut. Han avverkade en del ambulanser inann vi kunde åka till sjukhuset. 1ambulansen fick is i förgasaren och hamna mellan Borås och torestorp och den 2andra hitta inte fram men den tredje kom fram. Vi han till Örby när vi insåg att denna lilla bebisen ville ut fort den ville inte vänta. Så det fick bli skene sjukhus på kirurgmottagningen på akut sidan. Som tur var fanns det en barn morska i närheten som kunde hjälpa till.abulans killarna dom var både glada och lyckliga då dom fick vara med på denna förlisning. Man blir lite skrämd av att se vad tiden går fort ändå. Fast jag nu sitter här och tycker att tiden går sakta då min hemlängtan blir mer o mer starkare för var dag som går. Smärtan jag har i bröst korgen går inte över den verkar ha en tedens att öka i ställets. Jag är så trött på smärtan och framför allt min vikt jag känner mig som en flodhäst en grå flodhäst. Vist ska det bli kul nu när Maria komet hur på fredagen men jag önskade att jag var bättre både fysiskt och psykiskt jag känner mig matt o sleten. Det finns så mycket som jag vill ha sagt men som jag inte kan få fram jag känner mig dubbel i många avseende .den stora orsaken är nog oxo att i dag så fyller min son år och jag kan inte vara hemma o gratta han det gör ont i hjärtat av att bara kunna gratta han via Skype . Vist det är ju bättre än i get men i alla fall jag saknar våra kvällar då vi kunde sitta i prata om ingenting eller krypa upp i soffan med en skål popcorn i mellan oss o titta film.jag vet att jag inte är så rolig längre jag har börjat att klaga ganska mycket på senare tid och ja känner mig som en gammal kätting som aldrig är nöjd med något. Jo jag är nöjd men saknaden efter mina barn o barnbarn syster vänner är så stor och svår att handskas med att jag har svårt att ta på det och det gör ont i hjärtat av saknaden. Men nu ska jag släcka min lampa för klockan är 22,38 och jag behöver sova känner mig lite lättare oxo för jag har nu fått gråta it ordentligt i min ensamhet och i bland så måste man bara få gråta för att orka gå vidare. Så nu säger ja god natt så hörs vi och störs vi snart i gen