2010/11/08

Jaha då har man klarat av denna måndagen oxo med att ha besök av både herr ont och fru illa mående dessa 2 kommer jag tydligen alldrig att bli av med så länge jag tar antitrypsinet. Min fråga är är det värt denna väntan och plogan som jag går i genom ???? man funderar och funderar jag mår ju inte bättre av antitrypsin droppet då den ger mig illa mående och så får jag så jävla on inuti mina ben och då menar jag lalla ben jag har i kroppen, Nu säger du säker att den där kärringen är tokig man kan ju inte ha ont inuti bennen för där har man ingen känsel alls . Vist det stämmer en del men min känsla är att det gör jävligt ont inuti. Och enligt läkare och profesorer så är detabsolut inte många det är jätte ovanligt att man har dessa symtom som jag får varje gång jag får antitrypsinet,
Sköterskerna försöker att muntra upp mig med att säga här kommer madam klar med alla färger i ansiktet ja under tiden jag får antitrypsinet så skiftar mit anikte i alla möjliga färger och till slut är jag krit vit i ansiktet och då är ju droppet snart slut och jag helt färdig phu.
Det är nu 55 gånger eller 55 veckor som jag fått antitrypsinet och jag hadde hoppats att min kropp skulle vänja sig . Jo den vande sig till slut men då skulle jag höja dosen så då var vi på ruta 1 i gen.
Jag känner mig mer och mer som en vandrade lik jag är ingenting längre vad jag orkar under 1 dag det är att ta hand om illrarna och sedan är jag helt slut färdig för dagen. Allt är så jobbigt allt är en enorm styrka det jag ska göra även att bara gå till toan är ett jätte jobb. Och jag vet inte hur länge jag orkar till jag vet att jag gör det inerst inne för jag vill vara kvar på denna sida av jorden . Men hur mycket tårar kan en människa ha i gentligen hur mycket illamående kan en människa ta .
Hur mycket kan en människa stå ut med värk illa mående dropp och sönder trasad näsa på grund av syrgas jasg undra hur länge kan man utså detta utan att bli tokig eller helt knäpp .
Vist jag får mycket styrka av mina vänner av mina barn och min kära syster men ändå hur mycket orkar man i längden inann man kastar in sin handuk det vet jag inte . Och igentligen vill jag inte veta det häller för jag kämpar vidare och och kämpar på så gott jag kan och orkar , vist det tar emot visa dagar är jag så förvårnad att jag värkligen vakna upp på morgonen vissa dagar önskar man att man inte vakna alls men så är det ju i arbetslivet oxo så det händer ju inte bara för att man är sjuk utan detta kan ju även hända när man är arbetsför. men av 7 dagar i veckan så är jag lika glad av 6 dagar att jag värkligen fick vakna upp även denna dasg trotts att jag har ont jobbigt illamåede men vad är dett i gentligen mot under bara vänner som finns oavsett mil tals i från eller sina barn eller syskon då är ju detta ingenting att klaga över jag har ju allt jag kan ha. Underbara vänner underbara barn underbara barnbarn underbar syster så varför tilllåter man sig till att klaga och beklaga sig när man har allt det här. Det finns ju dom som inte har något av detta så jag ska väll inte klaga jag får ju så mycket av mina väner värme små ord små sms dom betyder så mycket att man kan leva länge på detta.
Mebn i bland så glömmer man av allt det där och bara klagar 1 eller 2 dagar i månaden och det moste jag nog få ha för att orka gå vidare i detta kaos som jag befinner mig i att stå på kö för organ det tordde jag alldrig att jag skulle göra. skälv har jag redan förlänge sedan skeivit på ett papper att om jag skulle skada mig så pas att jag moste ligga i resperator resten av mitt liv så donerar jag alla mina organ som går. Då trode jag inte i mitt livligaste fantasi att det var jag skälv som en dag skulle stå i kö för organ men i dags läget så står jag i kö för 2 lungor och dom växer tyvär inte på täd.
Jg tycker att alla skulle skriva på ett donations kort