2013-08-16 Fredag

Hej kära blogg.
Ja det är inte så mycket förändringar mer än att jag har spöken i huvudet om både ditt och datt.
Många fråger om varför..
Känner mig ganska så ofta utanför numer. Det jag gör och säger får ingen respons utan det blir allt för ofta att fan vad du gnäller eller att jag är elak mm.
Det känns så tomt så tomt jag försöker att hänga med  på men jag orkar inte i samma utsträkning längre.
Och så detta med mina känslor. Jag har aldrig gråttit så mycket som jag gör  sedan efter transplantationen. Vad jag än gör och hur jag än gör så är det inte tillräkligt.
Detta tar så mycket på mina krafter att jag inte orkar så mycket annat.
Utåt sett så ser jag ut att må väl har ju blivit smal och fått glans i gen.
Men tittar man bakom kuliserna så är jag totalt trasig en som kämpar att hålla huvudet över vattnet.
Detta vet jag inte hur länge jag eller min orkar med.
Det finns så mycket jag skulle vilja säga till både den ena och andra men orken finns inte.
Utan det jag gör mest är att jag ber om ursäkt för min existens.
Nu säger säkert många att ja ja hon tycker bara synd om sig skälv hon gör inget så hon har inget att klaga på mm.
Det som inte kommer fram är alla dessa på hopp. bak tal. osaningar. anklagelser om saker som jag inte gjort.
Det tar enormt på både kropp och skäl.
Jag har tagit bort alla dessa människor ur mitt liv som tror att dom är bättre än andra. Ja ja jag har inte spärat  de folk på FB mm.
Jag vill inte sänka mig till deras tarvliga nivå utan jag låter dom va. Men jag svara häller ingen som jag inte vill svara.

De är en hård och hänsynslös värld vi lever i dag man visar eller tar inte hänsyn till varandra längre. Man kan inte diskutera eller tala om om något är fel för då gör man fel.
Att säga något negativ till någon är strafbart. man lysnar inte utan mannsäger klart och tydligt jag ska anmälla dig mm.
Vart är vi på väg.  Det är ingen trevligt samhälle längre utan man anser att bara man skälv har det bra så bryr man sig inte om vad andra säger.
ödmjukhet existerar inte längre. Det är ett få tal som kan tala med om allt både negatift och positivft.
Det Pratas och prats men verkstan gör värkligen minimalt från sig. Man säger så mycket men inget blir gjort.
Det finns dom som hugger inann man ens hinner säga vad det är man börjar med små fråga som handlar om något annat men man hinner inte prata färdigt förän man får ett hugg i sidan.
Var finns den så kallade kärn familjen. Den existerar inte längre . den finns bara inte, Syskon det spelar ingen roll hur många syskon man har om det inte finns en röd tråd genom hela familjen.
Jag har oxo gjort fel många gånger jag är absolut inte fel fri det har jag alldrig sagt och kommer inte att säga häller. men att tala med en i tredje person och inte ens kan säga skälv då är man klart ute.
Jag har skälv bestämt vad jag vill och inte vill. jag vet nu efter allt detta vilka som är mina vänner. Där det då existerar två vägs komunikation inte bara enbart envägs komunikation eller via någon pga va det o det bla bla.
Kan man inte säga något skälv så sa man vara tyst och man behöver inte låtsas att kan ska hälsa och att inget har hänt.
För 2 årsdean var jag gift med syrgasmaskinen dygnet runt . Efter att jag fick mina 2 lungor trodde jag att jag skulle få var FRI men inte då nu är jag gift med toaletten pga av alla dessa medeciner insulin och avsaknad av imunförsvaret. hepatit C . va fan detta är inget liv som gör att man drar på mungipan .