2013-08-15 Torsdag

Hej kära vänner.
Jag vet att jag slarvat enormt mycket med att skriva här en längre tid.
Det enda jag kan säga är ett stort förlåt till er alla.
Min dagar har och är fortfarande som en bergodal bana det går upp och ner så pass mycket att det snurar runt i huvudet på mig.
Jag har fått genomgå så mycket att jag börjara starkt att fundera på hur en kropp orkar med allt vad denna kropp har utsats för.
Förstår inte att jag fortfarande andas och kan se.
Känns ganska så osäkert för min del i bland så tror jag inte att jag är kvar på denna sidan.
Men tack vara Mme Lalla min hund så vet jag att jag finns kvar här trots allt.

Efter nu snart 2 år som lung transplanterad så var min ide att jag skulle få ett bättre liv. Ett fria liv än det jag hade före transplantatioen.
Men ack vad jag bedrog mig på detta. Jag fick alla bakslag man kan få efter en transplantation som man nu råkar ut för.

Detta har och är absolut inget jag tycker är kul alls utan det går inte en dag utan att jag funderar på om jag värkligen gjorde rätt. Men samtidigt så är jag fruktans värt dubbel här för jag älskar mina barn barnbarn . mina syskon mina föräldrar mm så jag vill ju gärna leva med dem ett tag till men ändå så vill jag i bland bara blunda och få somna in. Värken efter operationen, diarreen diabetesen alla dessa konstiga sjukdomar som har dyckt upp efter detta.
Gör det jätte svårt att vara tacksam för det jag fått så i det fallet så är jag så egotrippad som det bara går.

Men jag hoppas att jag en dag kan ev få komma här i från söker mig ner mot kusten nära havet det tror jag kommer att göra mig susen och få ett annat liv gent emot det jag har nu. Har ju bott här sedan 1999 så det är många år (har behåkt lägenheten medans jag bodde i Frankrike)
Tror att det kan göra mig gott att byta miljö och komma ner till havet.