2013-04-14 Fredag

ja vad ska man skriva mer än att det är lika dant diaree i massor och inte får behålla maten.
Frågan som är ett stort fråge tecken vad fan gör jag här i gentligen. smärta smärta och åter smärta.

Men det är väll som så att man ska leva ett helvete inann man dör.
Att kunna få njuta av att man lever nä tror inte detta alls längre.
Att ha gåt och går livet hårda skola med allt vad det inebär är inte lätt alla gånger vet i sjutton hur många gånger jag har fått lägga mig ner för att jag kommer inte fram ändå.

Att få gå ut som en vanlig människa är inte att tänka på längre.
Så min fråga står fortfarande kvar som jag frågar mig gång på gång varför genom går jag detta hälvete. med smärta och svim attacker och diaree som vadags mat.

Styrkan är stark för mina underbara barn och barnbarn och mina djur. mina syskon och min nära och kära.
Att kunna få sitta och diskutera om allt gör livet lite lättare att leva men ändå så är det så tomt så tomt.
Att man inte får säga eller tycka om hur man mår mm gör saken bara värre . Men inser att det är bättre att vara tyst än att prata eller ens försöka.