2013-04-29 Måndag

I dag skulle både jag och Lalla gåt på hund utställnings kursen men vi fick avböja i sista minuten:

Som sagt min krop har nu mer och mer tagit över mig min sjukdom lika så. I bland går det jätte bra men alt för offta går det nu uttför jag kommer knapt hemmifrån.
Min enda och sanna samt trofaste vänn nu mer är toaletten utan den så kommer jag inte långt alls.
Eftersom jag inte får behålla maten jag äter längre så blir det mer och mer kompliserat för min del.
Jag måste hela tiden tänka på när jag äter och vad jag ska göra efter maten för det är då skaer och ting händer.
Minn våg stanna i morse på 81, kg så jag går ner i vikt vilket åt ena sidan är kanon för jag är aldeles för stor för min  kropp men åt andra sidan absolut inte bra alls att gå ner så här fort.

Det värker fortfarande i bröst korgen men oxo i op såret efter poratkarten. mm känner mig stel och väldigt frusen. Minn ork är inte mycket bevänt med jag orkar en stund sedan måste jag vila ordentligt för att ta tagi i det i gen .

Hur detta ska sluta det vet jag inte ännu väntar på att få komma till mer utredningar angående mina tarmar både tjock tarmen och tun tarmen ska få sig en ordentlig undersökning.

Vet i gentligen inte vad som är värst nu mer då jag konstant fryser men är ändå varm jag äter ju feber nedsättande tabletter för attt febern inte ska stiga men jag blir inte varm utan nu mer blir jag kall svettig i stället:

Mme Lalla känner på sig direkt att något inte är okk med mig när jag börjar att bli dålig ja då är hon som ett sugplåster aviker inte från min sida.

Men jag skulle aldrig avstå henne för hon får ta många tårar och många gråt nätter där hon kryper upp i min famn och bara ligger där rör inte en fena utan bara lysnar till min gråt eller som när jag har så ont i bröst korgen och på något sätt så vet hon vart jag har ont. För när jag har ont i bröstet så lägger hon sig aldrig där utan läger sig bredvid och lägger sitt lilla huvud på min axel med ena tassen om min hals.

Jag vet inte vad jag skulle gjort utan henne. Det hade varit fruktans värt tyst ensamt här hemma om jag inte hade haft lilla Lalla hos mig. Och gudarna ska veta jag tror inte jag hade pallat så mycket som jag gjort under dessa åren med allt vad jag gått i genom och vad som hänt mig de senaste åren.

Vist jag har mina barn och barnbarn men dom har sitt eget liv oxo kan inte hänga hos eller med dom gämt. Dom kommer i blaqnd en stund och hälsar. Barnbarn kommer ju oftar än barna men det är ju inte så konstigt barn är barn :).

Men jag har en fråga som jag frågar mig skälv varje dag hur länge orkar en kropp att ta emot stryck och misshandel detta är en stor fråga som jag så gärna skulle vilja ha svar på .