Tänker på när mina barn var små.
Hur roligt vi hadde det trots att vi var väldigt fattiga och jag var ensam stående med tre barn och med olika behov.
Tänk varje advent så vakna ni alltid lite tidigare fore kl0600 för ni viste att eran egen advent kalender hängde på vägen och ett packet varje dag som ni fick öppna men det var alldrig en sak utan ni fick delar av det som ni skulle ha till julafton för då fick ni alltid den sissta saken som tillhärde det ni hadde fått i 24 dagar backåt i tiden. Jag bara älskade era små beråttelse om vad det kunde vara till eller vad denna saken skulle sitta. Vi kunde sitta länge och väl och diskuitera just en sak for ni fick bara oppna packeten på kvällarna när vi kom hem på varadagarna och på morgonen under hälgen. Hihi saknar den tiden det vart många glada skratt från min sida fast jag var skälv med er så gav ni så mycket glädje att det övervägde av att vara skälv med er. Och alla dessa helg frukostar då vi fick lov att sitta längre och bara mysa med varandra. Jag bara fulkomligt älskade den tiden. Fast vist älskar jag er fort6farande alla mina barn mina egna och plast barn, Vist har vi lika kuligt nu när vi träffas fast vi är så lååååååååångt i från varandra så tänker jag på er både i dagens tid och även i då tid då ni var smä alla tre och hitta på bus.
Eller skulle över raska mig med frukost på sängen då jag fick the kaffe och jous i samma kopp och en dagobert macka som inte gick att förklara för det var både ost mamerlad salami marmelad mm på men det vara bara att bita i hopp och drick upp och äta upp mackan haha fast jag vart vänn med toaletten den dagen , Men vad gör det det är ju tanken som räknas och ni var så stolta över vad ni åstakommit och era ögon dom liksom tindrade i kapp med varandra. Det var en under bar tid och hitta ni inte det ni ville lägga på så satte sig Emelie och rita just det på lägget och detta lades på makan så det var bäst att värkligen kolla vad man åt för i bland komm det papper i mellan hihi Men jag vill bara säga er att ni är saknad av en orolig mor trots att ni är gamla nu skälva och en av er är redan mor till 2 underbara töser och en av er har adopterar en hund som jag fått till barnbarn en riktigt kamp gris hihi en fransk bulldog med andra ord som är löjlig så liten han är hihi. Men i alla fall som Mor älskar jag er alla öed och utan respektive nu är under bara.
Detta gör att jag orkar med det hårda liv jag lever nu och fram till nästa år för då hoppas jag att det ska bli mycket lättare att leva en stor bamse kram till er alla
Populära inlägg
-
Det är dagen före jul afton och i vanliga all brukar det dofta jul hemma doffter av jul skinka , pepar kakor,godis ,kött bullar, julkrov m.m...
-
Jag tänkte jag skulle börja att skriva ner lite om just Alfa 1 "antitrypsinbrist" att ha denna sjudom är inte så lätt då det inte ...
-
I dag är det en blandning mellan glädje och sorg. Jag vill visa dessa kort dels i sorg för min Franska landsmän och dels för min tacksamhet ...
-
Hej kära Blogg och vänner. Ja det var ett bra tagsedan jag skrev nu sist var i Frankrike närmare bestämt i Dunkerque som jag skrev och det ...
-
0501 God morgon här har jag äntligen fått sova lite mer denna natt fast jag vaknat men jag har kunat legat kvar oc...
-
aaa kanner mig som en ny manniska i gen min alskade lilla massor kille komm upp fran intisiven nu pa eftermidagen bara for att...
-
Jo tack jag vet jag är fruktansvärd slarvig med att uppdatera min blogg med min sjukdom och hr det går. Men jag ska nu försöka att få i hop...
-
Jaha då var man på ruta ett i gen då :-( fan vad jag hatar detta. Fick åka in med ambulans i gen i lördags på morgonen . Jag kan väll vara ...
-
Jo jag vet det blir ganska så långt mellan varven att jag bloggar men som sagt det har hänt en hel del mellan dessa tider. Bland annat så h...
-
Hej i gen har hafft väldigt svårt med att logga in på min egen sida. Jag hatar när dom håller på att byta och ändrar stup i kvarten Det bl...
söndag 19 december 2010
2010-12-19 sitter och blir lite lyrisk
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar