2010/11/15

I dag är det 57 gånger sedan som jag fick mitt dropp och jag blir inte bättre av det alls mitt illa mående min värk dessa kommer som på beställning på posten alltid samma tid och alltid på samma plats och det finns inget jag kan gör. Jag kan inte springa i från det eller böja mig för det inga tabletter i världem hjälper utan jag står där och bara väntar på att klockan ska slå runt 11 tiden för då kommer dom bägge och sätter sina jävla klor i mig. Jag kan bara stå där och tacka ta emot med öppna armar och bara vet skapen om att om jag ens försöker att äta den dagen då kan man tro att jag har en motor väg melan magsäcken och strupen . jag får feber och det värker så jag blir stossig. Som tur är så vet jag att det tunnar av och på fredag så är allt borta så jag ska väll inte klaga. Min kära sysyter går ju med ständigt värk så hon är ju alldrig fri från värk.
Men som sagt i bland moste man få klaga av sig för att känna sig hel och fri i gen.
Men denna dagen går i alla fall i sorgens tecken den av våra kära valpar från Drucilla och Angel har gått bort i dag. Och 1 kompis till mitt barnbarn Jasmine har somnat in i dag. Jag hoppasd att dessa 2 själar får mötas för det var en under bar liten 4 bent vänn som bodde hos ett par underbara matte och husse som alltid ställer upp för sina djur.
Jag känner inte flickan som somna in i dag men jag tänker på hennes föräldrar skol kamraterna och lärarna.
Jag vet inte hur jag skälv skulle reagera om det var en utav mina egna barn ingen kan föreställa sig föräns man är där. och jag hoppas jag slipper att vara där.
Min egen cituation börjar nu bli jobbig medf stora ord jag längtar hem till barn och barnbarn att vara 100 mil och ett helt hav emmaln oss är absolut inte lätt alls .
Vist pratar vi i telefon varje dag med alla barnen men det jag saknar dom ändå