3 november

I dag har jag arit på mitt 4de antitrypsin dropp och även fått den äran att få prata med en doktor hehe.
INgen rolig diskution men ett måste tyvärr.
Fick i dag reda på att jag kommer inte at stanna på 6 gånger utan varje veckan fram till årets slut i första hAND SÅ NÅGON SVerige besök blir det inte på lääääängen dessvärre. Utan jag får stanna här i DUnkerwue för jag hinner ju inte hem på 1 vecka jag fölorar ju 2 dygn bara resan eftersom jag inte kan flyga ännu.
Tanken är att jag ska lära mig att andas i Januarie på ett speciellt sätt inför op så de lär ju inte bli aktuelt med några lungor föräns runt mars eller senare. SÅ det lär dröja för mig i alla fall. Det värsta med detta är denna förbande illa måendet som jag har och som axelerar varje tisadgar och när fredagen kommer så börjar den att avta den känns inte lika strak som förut men då är det ju bara några dagar kvar ills jag ska få ett nytt dropp. Det käns som om jag är i en ond cirkel av något slag fast jag vet att jag en dag kommer at slippa detta dropp och detta illa måendet som jag har och värken i alla ben jag äger och har värken går inte att beslriva med ord hur ont det gör men under första natten så önskar ag att man kunde krypaur sitt ben för det finns inga värk tabletter i världen som kan stoppa edenna värk som fins i bennen då man inte har några närver eller så i benen men lik förbanant så värker det.
Men det är vju som så oxå att alla inyte känner av denna värk eller får inte denna värk som jag har hadde alldrig kunnat föreställa mig att jag skulle åka på denna värk. Prata med läkaren om detta och enligt han är det världigt ovanligt att få så ont men om jag ville skulle vi stoppa denna antrypsin droppet och se hur det går för mig. Men det vill jag inte för jag tar hällre värken och kan få ett nytt liv än det liv jag nu har som jag vet exakt vart den vägen går och dit vill man ju inte gå inte nu när jag kommit så här långt utan jag tuffar på som vanligt med mitt illa mående och min värk en gång i fram tiden ska jag slå till baka den dagen då jag får mina nya lungor och kan gå i gen haha skam den som ger sig inte jag i alla fall.